Rasstandard
Newfoundland

copyright © Ursprungsland/Hemland: Kanada/England

Användningsområde: Draghund för tung last, vattenhund, sällskapshund.

Bakgrund/Ändamål:

Newfoundlandshunden har en spänande och fantasieggande bakgrund. Man tror att ursprungsbefolkningen på Newfoundland, som var indianer hade hundar. Dessa torde ha varit hundar av polarspetstyp, de blandades sedan upp med europeiska hundar, som kom till Newfoundland med franska och baskiska fiskare.

Det var huvudsakligen hundar av mastifftyp och man anser det klarlagt att pyrenéerhund finns med i bakgrunden. Därtill finns även andra hundraser som medföljt fiskare och handelsskepp destinerade till Newfoundland.

Hos den newfoundländska befolkningen användes hundarna till drag, för klövjning och för diverse vattenarbeten. Som för så många raser var det engelsmännen som engagerade sig i rasens utveckling och omkring år 1850 hade rasens olika typer smält samman till vad vi har i dag.

Newfoundlandshunden är en kraftfull. rörlig och godmodig arbetande hund med en sund anatomi och en ytterligt funktionsduglig päls. Den skall vara kapabel att arbeta hårt på land och i vatten och den skall besitta initiativkraft och ha förmåga att lösa de arbetsuppgifter den stalls inför.


Helhetsintryck:
Newfoundlandshunden skall vara en proportionerligt byggd hund, som imponerar genom sin styrka och energi.Benstommen skall vara helt igenom massiv men ändå inte verka tung eller orörlig. Rasen skall ge ett ädelt, majestätiskt och kraftfullt intryck.

Uppförande/Karaktär:
Storväxt drag- och vattenhund med medfödd livräddningsinstinkt och en tillgiven sällskapshund. Till temperamentet skall den vara utomordentligt mild och foglig.

Huvud:
Huvudet skall vara brett och massivt med väl utvecklat bakhuvud.

Stop:
Stopet skall inte vara för starkt markerat.

Nos:
Nospartiet skall vara kort, välmejslat och ganska fyrkantigt. Det skall vara täckt av kort, fint hår.

Läppar:
Läpparna skall vara mjuka och väl täcka tänderna.

Ögon:
Färgen skall vara mörkbrun. Ljusare färgnyanser är tillåtet hos bruna hundar..Blinkhinnan får inte synas.

Öron:
Öronen skall vara små och ansatta långt bak i linje med skallens övre plan. De skall ligga tätt intill huvudet och vara täckta av kort hår men utan fransar.

Bett:
Saxbett föredras men tångbett tolereras.

Hals:
Halsen skall vara kraftig och väl ansatt i skulderpartiet.

Kropp:

Bröst:
Bröstkorgen skall vara djup, ganska bred och ha väl välvda revben.

Rygg:
Ryggen skall vara bred och plan, ländpartiet starkt och muskulöst

Svans:
Svansen skall vara medellång och nå något nedanför hasleden. Den skall vara ganska tjock och väl täckt av hår men utan fana. När hunden står still, skall svansen bäras hängande med en lätt böjning av svansspetsen. I rörelse skall svansen bäras något högre och då hunden är upphetsad skall svansen bäras rakt ut med endast en lätt böjning av svansspetsen.

Extremiteter:

Framben:
Frambenen skall vara parallella och mycket muskulösa.
Armbågarna skall vara välvinklade och ligga väl an mot kroppen.

Tassar:
Framtassarna skall vara stora, välformade och försedda med simhud.

Bakben:
Bakpartiet skall vara välbyggt och kraftigt. Sporrar skall avlägsnas.

Tassar:
Baktassar se framtassar.

Rörelser:
Fria, lätt rullande rörelser. Då hunden är i rörelse får framtassarna vändas något inåt.

Päls:
Dubbelt hårlag. Pälsen skall vara rak och tät, grov, fet och vattenavstötande. Om man stryker pälsen mothårs, skall den omedelbart återta sitt naturliga läge. Frambenen skall ha rikliga fransar. Kroppen skall ha riklig päls, men pälsen på bröstet får inte bilda krås. Bakbenen har obetydliga fransar.

Färg:
Enda tillåtna färger är:

Svart: Matt kolsvart. En liten skiftning av brunt eller vit fläck på bröst, tår och svansspets är tillåtet.

Brun: Kan vara chokladbrun eller brons. Som svart hund i allt utom färgen. Vit fläck på bröst, tår och svansspets är tillåtet.

Vit med svarta tecken: Helst skall huvudet vara svart med vit smal bläs som når ner över nospartiet, jämnt tecknad svart sadel och svart bakdel där det svarta fortsätter på svansen. Övriga delar skall vara vita, ett minimum av svarta, små pigmentprickar kan få förekomma. Vid bedömning skall skönheten hos färgteckningen särskilt beaktas. Den här färgvarianten har historisk betydelse för rasen

Storlek/Vikt:

Mankhöjd:
Ungefärlig mankhöjd för hanhund 71 cm för tik 66 cm

Vikt:
Ungefärlig vikt för hanhund 64- 69 kg för tik 50 - 54,5 kg

Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. Muskelfattigt bakställ. Kohasighet. Lösa och utåtvridna tassar. Kroksvans eller svans som bärs ringlad över ryggen är absolut inte önskvärd. På den vit/svarta varianten är svarta hår i det vita inte önskvärt

Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.



STANDARD FÖR NEWFOUNDLANDSHUND FCI nr 50

ORGINALSTANDARD: 1996-10-29
FCI-STANDARD: 1996-11-06; engelska
SKK:s STANDARDKOMMITTÉ: 1997-11-25
URSPRUNGSLAND/ Kanada
HEMLAND F.C. I. (patronage)
ANVÄNDNINGSOMRÅDE Draghund för tung last, vattenhund och sällskapshund
FCI-KLASS- Grupp 2, sektion 2.2 FIKATION

BAKGRUND/ÄNDAMÅL
Newfoundlandshunden sägs härstamma från infödda hundar och en stor svart björnhund som kom med vikingarna till ön Newfoundland någon gång efter 1100-talet. Sedermera kom europeiska fiskare till ön och med en mängd olika hundraser. Dessa hundar blev en del i skapandet av newfoundlandshunden där dock de ursprungliga karaktärsdragen bibehölls. När kolonisationen av öarna började år 1610 var newfoundlandshundens utseende redan etablerat liksom dess karakteristiska arbetssätt.

Det var dess egenskaper som gjorde att rasen kunde motstå det extremt stränga klimatet, där hundarna arbetade ömsom som draghundar för tunga laster och ömsom som livräddare i det hårda vattnet runt ön.

HELHETSINTRYCK

Newfoundlandshunden skall vara massiv med kraftfull kropp, väl musklad och ha väl koordinerade rörelser.

VIKTIGA MÅTT FÖRHÅLLANDEN Längden på kroppen, mätt från nedre skulderbladsspetsen till höftbensknölen skall vara större än avståndet från manken till marken. Kroppen skall vara kompakt. Tikar får ha något längre kropp och vara mindre massiv än hanhundar. Avståndet från manken till bröstkorgens nedersta del skall vara aningen större än avståndet från bröstkorgens nedersta del till marken.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR

Newfoundlandshundens uttryck förmedlar mildhet och godmodighet. Rasen skall visa värdig glädje och kreativitet och är känd för sin gedigna vänlighet och fridsamhet.

HUVUD Huvudet skall vara massivt. Hos tik skall huvudet ha samma helhet och struktur som hos hanhund men vara mindre massivt.

Skallparti: Skallen skall vara bred men aningen välvd hjässa och kraftigt utvecklat bakhuvud.

Stop: Stopet skall vara tydligt men aldrig brant.

Nostryffel: Nostryffeln skall vara stor, välpigmenterad och med välutvecklade näsborrar. Färgen skall vara svart hos svarta och Vit/svarta hundar och brun hos bruna hundar.

Nosparti: Nospartiet skall vara avgjordt kvadratiskt, djup och måttligt kort.

Huden skall vara fri från rynkor.

Läppar: Mungiporna skall vara tydliga men inte överdrivet markerade.

Käkar/tänder: Sax- eller tångbett.

Kinder: Kinderna skall vara mjukt framträdande.

Ögon: Ögonen skall vara förhållandevis små och aningen djupt liggande. De skall vara brett ansatta och blinkhinnan får inte synas. Ögonfärgen skall vara mörkt bruna hos svarta och vit/svarta hundar, ljusare färgnyanser är tillåtet hos bruna hundar.

Öron: Öronen skall vara förhållandevis små, trekantigt formade med rundade öronspetsar. De skall vara ansatta långt bak på huvudet och tätt liggande mot huvudets sidor. När man för fram örat på en fullvuxen hund skall örat nå till samma sidas inre ögonvrå.

HALS: Halsen skall vara kraftig, muskulös och väl ansatt i skulderpartiet.
Den skall vara tillräckligt lång för att medge att huvudet hålls värdigt. Struphuden skall inte bilda överdrivna hakpåsar.

KROPP: Benstommen skall genomgående vara massiv. Sedd från sidan skall kroppen vara djup och kraftfull.

Överlinje: Rygglinjen skall vara plan och stram från manken till korset.

Rygg: Ryggen skall vara bred.

Ländparti: Ländpartiet skall vara kraftfullt och väl musklat.

Kors: Korset skall vara brett och slutta med en vinkel om ca 30 grader.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara bred, rymlig och djup med välutvecklade revben.

Underlinje: Underlinjen skall vara plan och aldrig uppdragen.

Svans: Svansen används som roder när newfoundlandshunden simmar, därför skall den vara kraftig och bred över roten. När hunden står still skall svansen hänga ner med möjligen en liten böj i svansspetsen. Svansen skall nå ner till hasleden eller aningen nedanför dem. När hunden är i rörelse eller upplivad skall svansen bäras rakt ut med endast en lätt uppgående böjning. Svansen får aldrig bäras ringlad över ryggen eller vara inböjd mellan benen.

EXTREMITETER:

FRAMSTÄLL: Frambenen skall vara raka och parallella. De skall vara parallella även under skritt och långsamt trav.

Skulderblad: Skuldrorna skall vara väl musklade och väl tillbakalagda.

Armbåge: Armbågen skall ligga tätt an mot bröstkorgen.

Mellanhand: Mellanhänderna skall vara svagt vinklade.

Tassar: Framtassarna skall vara stora och i proportion till kroppen. De skall vara väl rundade, hårda och med fasta, kompakta tår. Simhud mellan tårna skall finnas.

BAKSTÄLL: Bakställets konstruktion är av största betydelse emedan newfoundlandshunden skall kunna dra tung last, simma och röra sig effektivt och täcka mycket mark. Bäckenet skall vara kraftigt, brett och långt.

Lår: Låren skall vara breda och muskulösa.

Knäled: Knälederna skall vara väl vinklade men inte så mycket att hundenger intryck av att krypa.

Underben: Underbenen skall vara kraftiga och tämligen långa.

Mellanfot: De ska vara tämligen korta, väl vinklade mot underbenet, brett och parallellt ställda, varken inåt eller utvridna. Sporrar skall avlägsnas.

Tassar: Baktassarna skall vara fasta och hårda.

RÖRELSER: Typiska rörelser för rasen medger god räckvidd i framstället ochstark drivkraft i bakstället, vilket ger intryck av kraft utan ansträngning. Svag rullning i ryggen är typiskt. När hastigheten ökar förs benen in mot kroppens mittlinje (singletracking) medan rygglinjen skall förbli plan.

PÄLS: Pälsen skall vara vattenavstötande och s.k. dubbelpäls. Täckhåret skall vara medellångt och rakt utan krusning. En svag vågighet är tillåten. Underullen skall vara mjuk och tät. Den skall vara tätare under vintern än sommaren och till viss del alltid förekomma på bröstkorgen och korset. Pälsen på huvudet, nospartiet och öronen skall vara kort och fin. Fram- och bakbenen har fanor. Svansen skall vara fullständigt täckt med lång, tät päls som dock inte bildar fana. Trimning och klippning skall inte uppmuntras.

Färg: Pälsfärgen skall vara svart, vit och svart eller brun.

Svart: Rasens traditionella färg är svart. Den skall vara så jämnt svart som möjligt men en svag anstrykning av solbränt är tillåtet. Vita tecken på bröstet, tårna och/eller på svanstippen är tillåtet.

Vit och svart: Den här färgvarianten har historisk betydelse för rasen. Den färgteckning som föredras skall ha svart huvud med helst en vit bläs som når ner över nospartiet, jämt tecknad svart sadel med svart på korset och svansens ovansida. Övriga delar skall vara vita, ett minimum av svarta, små pigmentprickar kan få förekomma.

Brun: Den bruna färgen kan vara från chokladbrun till brons. Vita tecken på bröstet, tårna och/eller på svanstippen är tillåtet.

STORLEK/VIKT:

Mankhöjden: För hanhund i genomsnitt 71 cm
För tik i genomsnitt 66 cm
Vikt: För hanhund i genomsnitt 68 kg
För tik i genomsnitt 54 kg
Stora hundar är önskvärda men skall inte favoriseras på bekostnad av symmetri, allmän sundhet, stark konstruktion och korrekta rörelser.

FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas till graden av avvikelse.

Högställdhet eller brist på substans i kroppen
Kroppskonstruktion som är antingen tung och trög eller finlemmad
Skygghet
Snipigt eller långt nosparti
Överdrivet tunga läppar
Ögon som är antingen runda, utstående, gula eller med tydligt lösa ögonkanter
Rygg som är karp, svank eller svajig
Framställ: svaga handleder, spretiga tår, in- eller uttåad, avsaknad av simhud mellan tårna
Bakställ: raka knäleder, kohasighet, utvridna knän, intåade tassar
Svans som är antingen kort, lång, har knyck eller är ringlad i spets
Rörelse: trippande, hasande, krabbande, tåtrånga, vevande, framtassar som korsar över varandra eller är kraftigt in- eller uttåande, hackney- eller passgång
Päls som är fullständigt ”öppen”. Otillräckligt med underull


DISKVALIFICERANDE FEL:

Överbett, underbett, sned käke
Kort och platt liggande päls
Färgteckning annan än vit hos svart och brun hund
All annan pälsfärg än den standarden föreskriver


TESTIKLAR:
Hos hanhund måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

- Tillbaka -